Recension : Ringu
Då var det dags igen, ny dag är lika med en ny recension!
Vi får se om huvudet fungerar som det ska, är någorlunda nyvaken efter att ha kommit hem från ett städpass mellan 05.00-07.00.
Vi får helt enkelt se om allting skiter sig eller om det kommer fungera.
Dagens recensionsval var lite svårt men det blev till slut en genre som jag inte är direkt hemma på.
But hey...den skall ju recenseras förr eller senare så undertecknad valde att ta den fortast möjligt.
Med det sagt var det dags för dagens recensionsobjekt men innan vi går vidare vill jag som vanligt varna för att det kan innehålla spoilers i texten.
Ni har blivit varnade, let us continue.
Ringu
Allmän och teknisk information :
Genre : Rysare
Sedd på : DVD
Region : 2
Skivor : 1
Längd : 93 minuter
Originaltitel : Ringu
Engelsk titel : The Ring
Textning : Svenska, Danska, Norska
Anamorfisk bild : Nej
Bildformat : 1.78:1
Videoformat : PAL
Ljudformat : Dolby Digital 2.0 och Dolby Digital 3.0
Premiärår : 1998
DVD Release : 2003 (denna utgåva)
Uppföljare : Ringu 2 (1999), Ringu 0 (2000)
Skådespelare : Matsushima Nanako, Sanada Hiroyuki, Nakatan Imki med mera
Regissör : Hideo Nakata
Ringu på IMDB (7.4 av 10 490 röster)
Rysare...skräck.
Inga genres som undertecknad brukar lägga sitt öga på.
Men har man inhandlat en film så har man och det innebär förstås att man skall se den.
Idag skall vi alltså recensera filmen Ringu, en klassiker bland rysar\skräck-genren.
Ringu är alltså det japanska originalet från 1998 som startade det hela och Ringu heter The Ring här i västvärlden, men den skall icke förväxlas med den amerikanksa remaken som heter just The Ring som är från 2002 med bland annat Naomi Watts.
Med det sagt var det dags att granska Ringu.
Story
90-talet var en guldgruva för filmens värld.
Vi fick en stor drös med härliga filmer at bara välja och vraka emellan, Ringu var en av dom.
Filmens story grundar sig i bottnen runt ett videoband.
Det är rätt så simpelt faktiskt, kollar du på videobandet kommer du få ett telefonsamtal med skrämmande ljud och en vecka senare har man mött en ond bråd död.
Vi får följa reportern Reiko Asakawa som vars kusin har dött.
Efter kusinens död börjar Reiko höra historier om ett speciellt videoband som tar död på alla som ser det inom exakt en vecka.
Detta är något Reiko inte tar på så stort allvar men med tiden får hon mer information och när hon får reda på att Tomoko's (Tomoko var Reikos kusin) vän dog vid exakt samma tidpunkt börjar hon att undersöka det hela.
Det går så långt att Reiko själv lyckas få tag på detta videoband och titar på det och vips måste hon lösa mysteriet runt detta videoband på en vecka om inte hon också ska mötas av en ond bråd död exakt som sin kusin och alla andra som sett detta videoband.
Ett stycke mardröm tack.
Det är vad storyn kretsar omkring, egentligen är storyn i sig väldigt simpel men på det sättet som det framförs och med all den psykologiska stämningen som är med gör det hela tille n väldigt obehaglig resa.
Har ni spelat Silent Hill spelen förstår ni exakt vad jag menar, Ringu är exakt som ett Silent Hill spel.
Man blir inte rädd ofta utan det är mer den psykologiska stämningen runt själva filmen som gör det hela...och när man minst anar det så hoppar man till av ett öga som man inte kommer glömma i första taget.
Så trots sin simpla story så blir det i längden något väldigt bra av det hela ändå vilket är beundransvärt att se.
Skådespelarinsatserna
Att döma asiatiska skådespelare är i mina ögon en rätt så svår sak att lyckas med.
Antingen tokäger de som Tony Leung och Andy Lau gör i Infernal Affairs eller så spelar de över som bara den.
Förvisso är det en sak man lätt märker men när det kommer till asiatiska skådespelare som varken tokäger eller spelar över har jag svårt att bestämma mig öfr om det är dåligt eller bra.
Reportern Reiko
Hursomhelst så tycker jag att skådespelarna i Ringu sköter sig helt okej, de sållar sig helt enkelt till den mittersta skaran.
Vi kan hitta något överspel här och där men inget som sticker ut och stör och i överlag sköter den samling skådisar som har hamnat i denna produktion sig helt okej.
Förpackning och Special Features
Den svenska utgåvan av Ringu levereras i ett vanligt keep-case med som Flightplan ett cleant och snyggt fodral.
Inga störiga recensionskommentar så långt ögat kan nå vilket är positivt i mina ögon.
Om man ser till extramaterialet kan vi konstatera att det inte ens är värt att kommentera.
Det enda vi kan hitta på denna svenska utgåva av Ringu är tre futtiga trailers.
Om vi skall se på denna utgåva i sin helhet så är det bara konstatera att den är sjukt billg gjord och inte mycket att hänga i julgranen.
Varken ljudet eller bilden är något att visa upp för sina polare för det är skrämmande dåligt, men man får väl vad man betalar för I guess.
Som tur är finns det då finare utgåvor av denna rysarklassiker att införskaffa, något undertecknad definitivt kommer att göra.
Sammanfattning
Så vad har vi fått ut av min lilla recension egentligen?
Vi kan konstatera att filmen i sin helhet är en bra och välgjord produktion men det är ändå något som fattas för att nå upp till dom riktigt höga betygsiffrorna.
Kanske skulle bättre skådespelarinsatser gjort susen, för stämningen i filmen är det absolut inget fel på, tvärtom.
Vissa håller inte med mig, vissa hyllar denna som den bästa rysarfilmen någonsin.
Vad vet jag, jag är inte någon speciell veteran när det kommer till denna genre.
Vad jag dock vet är att Ringu var den film som startade det hela och om man ser till alla uppföljare som blivit så kan man inget annat än att konstatera att Ringu och The Ring serien är något extraordinärt.
Välkommen ut ur TVn
Med det sagt var det dags att runda av denna recension och hosta upp betyget
7 ögon av 10 möjliga
Bra recension! Jag tillhör dem som klassar denna filmen högst av alla rysare, kanske mest för att det var den första riktiga skräckfilm jag såg. Jag tycker nästan att det är bra att dvdn är så billigt gjord, det blir ju faktiskt läskigare utan extramaterial! Menylåten är ju bra också. Och jag har även special-editionen, det är samma skiva i bara annat fodral.