MarreMupp

Dagen till ära hade jag tänkt göra håret kortare, efter cheesecaken så kunde man ju inte misslyckas...trodde jag iaf. Bad morsan o använda hårtrimmern, men eftersom jag tyckte det var för långt ändå tog jag av det där skyddshöljet o körde på.

Slutade med att jag blev...mindre hårig indeed.

Kal.
Mor i uppståndelse.

Undrar vad chefen säger imorn!

Så är det.
Gammal som gatan.

Fick lite sängkläder iaf., hoppas man nu kan sova ordentligt!

Jag vågar knappt tro att det är sant, men idag onsdag den 16e April såhär på kvällskvisten dök äntligen min packning upp.

16 dagar senare än väntat.

Me ultra glad.

Första veckan på jobbet avklarad, mycket tankegångar har det varit, speciellt på avslutningsmiddagen för chefen (som slutade idag) som var i torsdags då folk pratade om både det ena och det andra som jag inte fattade ett dyft om (som alltså hänt under tiden jag varit borta). Fick en liten släng av verkligheten.
Not so funny.

Annars har det varit intressant, kul att vara back.

Men jag saknar fortfarande min packning.

:/

Jag vet inte om ni har hört talas om detta intryck, och om det inte existerar får jag nog ta och införa det här på stubben!
För idag, dag nummer 2 som ansvarig på tv-avdelningen gick det skit minst sagt.

Enda jag har att skylla på är att jag är lite ur form när jag inte har mina blå skor...

Tur att mormor skall köpa dammsugare imorn förresten!


*Får en tyst tund och det enda jag kan höra är Doggelito med "cykel på köööpeet"-slingan*

Jahopp, en vecka har alltså gott sen jag kom hem, fortfarande ingen packning och om en timme börjar man jobba igen.
Skulle ju ha varit rätt så passande att ha lite kläder nu.

Vi får väl se om det blir en syster rip-off så man inte skriver nåt mer än detta inlägg på ett halvår eller så, men nu är iaf. äventyret avslutat. 6 och en halv månad har poffat bort och som vanligt så bryr sig ingen. Som vanligt alltså! 

Jag har alltså lämnat Honduras, upplevt kaoset med London och British Airways och därmed sitter jag här, nästan en vecka sen jag kom hem, och fortfarande utan packning.

Det är ju kul.

Jag försöker vänja mig vid tystheten och ignorering-tekniken som körs i detta avlånga land (eller kylan för den delen), men ännu känns det knepigt. Inga tutande bilar, inga höns i farten, inga hundar som skäller, inga grisar som nöffar och inga hästar som gnägger. Och inga äckliga avgaser kommer ut från bilarna. Eller varför inte bara ta upp kulturen i sig som är helt sjukt olikt allt annat. Eller att dert knappt ligger några sopor längs vägarna här i Sverige. Eller att vi inte bor i småa trä eller stenhus här hemma.

Men det var ju trots allt på andra sidan jordklotet man befann sig.

Hemma alltså, aprilskämtet var förövrigt en höjdare!